Nu är det snart dags för detta läsårs första styrelsemöte. De nya ledamöterna ska välkomnas ordentligt med tre dagar på Hagabergs folkhögskola. Ja. Vi ska hinna med massa styrelsepunkter också men de ska ändå bli välkomnade.

Det är en lite märklig känsla att jag och vår eminente ordförande Elin numera faktiskt är de med längst erfarenhet i styrelsen. Olof Forslund (vilken klippa!) valde ju att inte ställa upp för omval på årsmötet i maj. Känns lite som man helt plötsligt fått massa mer ansvar. Men den känslan går ganska snart över när jag inser att ansvaret faktiskt ligger på oss allihopa. Inte bara alla i styrelsen utan alla som är Salt. Som är med i Salt. Och ytterst ligger faktiskt en rätt stor del av allt det som spelar roll hos Gud. 

Jag har funderat på det ibland. Hur kan man hålla på med styrelsearbete och annat ideellt engagemang om man inte har Gud och Guds rike som motivation. Vad är det roliga då? Vad är poängen? Nog för att jag tycker det är roligt att organisera papper men glädjen tror jag skulle vara rätt kort om man inte hade ngt längre mål. Men det finns ju massa ideella och oreligiösa styrelser runt om i världen. Och det är kanske det som gör att den allmänna bilden av styrelsearbete är att det är så tråkigt. För oavsett var man kommer tycker jag att de flesta man möter förundras över hur jag kan tycka det är roligt att sitta i styrelsen. Men det är verkligen inte så konstigt.

Några gånger om året träffas vi, ett gäng personer med kompetens på olika områden, allt från Scouting till webdesign, och vi får tillsammans sitta ner och ta tid för att lära oss av varandra, peppa varandra och knäcka svåra frågor tillsammans. Inte för att vi själva ska utvecklas (Det är bara en bonus) utan för att Salt och Guds verktyg Salt ska utvecklas. För att Salt ska får vara salt. Guds salt. Det är riktigt roligt.

Ja. Så jag ser fram emot helgen 17-19 september. Det är då det är dags.