Vår tro

Vi tror att Jesus är världens viktigaste person. Han är både människa och Gud och genom sin död på korset och uppståndelse från de döda har han fört oss in i gemenskap med Gud. Problemet med relationen mellan Gud och oss människor är att synden gör att vi inte kan leva nära en helig Gud. Synd är allting som är ont, som inte är som Gud vill. Det är synden som Jesus bar på korset och besegrade genom att uppstå. Det gör att vi människor kan bli frälsta, d.v.s. bli fria från synden och ha gemenskap med Gud. Detta får vi som en gåva, helt gratis. Inget krävs av oss. Vi tror också att Bibeln är Guds ord. När vi läser Bibeln läser vi vad Gud har att säga. Den är därför grunden till vad vi tror på och hur vi lever ut vår tro. I övrigt så tror vi på Svenska kyrkans bekännelseskrifter.

Vad betyder det att vi i Salt tror på Bibeln som den grundläggande normen för både lära och liv?

Definitioner
* Med ”Bibeln” menar vi Gamla och Nya testamentet. Apokryferna ingår visserligen i Bibel 2000, men de hör inte till det som i kyrkans kanon kallas för Guds ord.
* När vi talar om ”Guds ord” menar vi att Gud själv har valt att uppenbara sig själv och sin vilja genom Bibelns författare. Med Lausannedeklarationens ord bekräftar vi vår tro på ”Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv”.
* När vi talar om Bibeln som ”grunden för lära och liv” menar vi att Guds vilja, så som den är uppenbarad i Bibeln, alltid ska väga tyngst både i läro- och livsstilsfrågor.
* När vi talar om ”Jesus Kristus som utgångspunkten för en rätt förståelse av Bibeln” menar vi att Jesus är Skriftens kärna och stjärna. Alla Guds löften får sin uppfyllelse genom tron på Jesus. Han är vår tolkningsnyckel. När det uppstår spänningar mellan olika delar av Bibeln är det alltid Jesus – hans lära, hans liv och hans död och uppståndelse – som har sista ordet.

Utläggning
”Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar” (2 Tim 3:16-17).
”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar” (Hebr 4:12).

Dessa båda bibelord kan på ett bra sätt sammanfatta varför Guds ord intar en så central ställning i Salts arbete. Vi vill ha Jesus som förebild, och Jesus hänvisade ofta till Bibeln (GT) på ett sätt som visar att han betraktade den som sann, auktoritativ och inspirerad av Gud. Detsamma vill vi ska gälla för oss.

Gudomlig inspiration! Med Lausannedeklarationens formulering innebär detta att vi tror att Guds ord än i dag är ”utan fel i allt som det påstår”. Detta uttryckssätt ska inte tolkas som att allt som står i Bibeln är Guds uttryckliga vilja. Vissa bibelberättelser finns till och med där i avskräckande syfte! Inte heller ska det tolkas som att Bibeln är en lärobok i naturvetenskap. Bibelns gudomliga inspiration betyder inte att vi kan tvinga den att besvara frågor som den inte var tänkt att besvara.
EFS fd. missionsföreståndare Anders Sjöberg skriver i en kommentar till Lausannedeklarationen: ”Det är inte allt i skriften som är påståenden från Gud. Mycket som står där beskriver människans tankar om Gud. Ja, till och med dårens funderingar och påståenden finns med (Ps 53:1). Allt är dock undervisning som Gud är upphov till för att ge människan den vägledning i tron och livet som hon behöver.”
Till stor del kan man säga att ovanstående synsätt skiljer Salts bibelsyn från en fundamentalistisk. En fundamentalistisk bibelsyn kännetecknas av 1) en generell misstänksamhet mot akademiskt tänkande och vetenskaplig forskning, 2) en mekanisk syn på Bibelns inspiration som förnekar den mänskliga sidan av Bibelns texter och 3) en naiv och bokstavlig tolkning av Bibeln som leder till en otillräcklig förståelse av texterna. Inget av dessa tre kännetecken gäller för Salts sätt att se på och utlägga Bibeln.

Frimodigt bibelbruk! Bibelsyn i alla ära, men inom Salt vill vi framför allt stå för ett frimodigt bibelbruk. Detta kan dels ske genom att vi härleder det vi förmedlar i tal och skrift till Guds ord, dels genom att vi uppmuntrar till bibelstudium, samtal och diskussion kring Bibelns innehåll. Just för att Bibeln är Guds ord behöver vi aldrig vara rädda för att granska och analysera det som står. Vi tror att Guds ord verkligen är “levande och verksamt” (Hebr 4:12), att det talar till oss idag och att vi på så sätt umgås med Gud själv när vi läser det.

Salts plats i kyrkan

Vi är Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens (EFS) barn- och ungdomsorganisation.
Vi ser det som vår kallelse att, liksom EFS, verka i Svenska kyrkan samt att vara ekumeniskt öppna.

Definitioner

* Med att Salt är ”EFS barn- och ungdomsorganisation” menas att Salt visserligen är en självständig organisation, men att EFS-medlemmarna ändå ska kunna känna att Salts verksamhet är ”deras”. Särskilt viktigt är detta med tanke på att många av Salts ledare är EFS:are. Däremot är det viktigt att skilja på medlemskapet i Salt och EFS: man behöver inte ha någon koppling till EFS för att vara med i Salt!
* Med ”verka i Svenska kyrkan” menas att Salt är en barn- och ungdomsorganisation inom Svenska kyrkan. Liksom för EFS innebär detta att Salt har gemensam bekännelse och vigningstjänst med Svenska kyrkan. Alltså: vi har samma teologiska grunddokument och ställer upp på den ordning för präster och diakoner (inklusive synen på dop och nattvard) som gäller inom Svenska kyrkan. Att Salt verkar i Svenska kyrkan innebär också att vi både på riks-, region- och lokalplanet eftersträvar goda relationer till Svenska kyrkan. I allt detta gäller för Salt den princip som är vägledande också för väckelserörelserna i övriga nordiska folkkyrkor: Vi är i kyrkan, vi vill om möjligt verka med kyrkan, men vi är inte underställda kyrkan.
* Med ”ekumeniskt öppna” menas att Salt vill leva i gemenskap med och hämta impulser också från andra delar av kristenheten. Att vi verkar i Svenska kyrkan betyder alltså inte att vi inte kan ha nära samarbete också med icke-lutherska kyrkor och organisationer.

Utläggning

Värnar ett andligt arv! Inom Salt vill vi vara goda förvaltare av vårt andliga arv. Våra rötter finns i den lutherska väckelsefromhet som kom att gå under namnet ”pietismen” och som hade människor som Carl Olof Rosenius och Lina Sandell som frontfigurer.
Som barn och unga i EFS vill vi uttrycka vår tacksamhet över allt det goda vi har fått med oss från vår moderrörelse EFS. Trygga miljöer, självuppoffrande ledare och roliga läger har varit förutsättningar för att Salt över huvud taget skulle kunna bli till. Dessa erfarenheter vill vi därför bära vidare i vår organisation. Samma sak kan sägas om den missionsiver, den pionjäranda och det mod att handla trots motstånd som historiskt har varit kännetecknande för EFS. Vi tror att dessa kvaliteer är av stor betydelse om Salt ska kunna bli Guds redskap för att nå nya generationer i vår tid.
I ett EFS-protokoll från 1872 står det att EFS ”allt ifrån sin uppkomst haft till kallelse att utgöra en föreningspunkt för af Christi evangelium uppwäckta frivilliga krafter inom landet”. På motsvarande sätt vill Salt fånga upp de barn- och ungdomsgrupper i Svenska kyrkan som i grunden delar Salts vision men som i nuläget inte finns anslutna till någon större organisation. Vår förhoppning är att detta ska vara möjligt trots de kulturskillnader som finns mellan olika delar av Svenska kyrkan.
Salt står för en lågkyrklig ämbetssyn och bejakar kvinnliga präster. Vi förutsätter därför att denna ordning accepteras på Salts riks- och regionplan.

Evangelisk identitet

En bra översättning av evangelisk är ”nådeinriktad”. Vi vill betona Guds nåd till oss syndiga och bristfulla människor, så att så många som möjligt får se att de platsar både i Guds rike och i Salts verksamhet. Vi vill vara vaksamma mot förkunnelse och verksamhet som inte befriar människor. Det kan till exempel vara sådant som är:
för aktivistiskt (gör tillräckligt mycket så duger du),
för moralistiskt (lyckas med helighet och renhet så duger du)
för mönsterkrävande (så här är man i fromhetsstil, klädstil, gudstjänststil, lovsångsstil och sätt för att vara en riktig kristen)
för upplevelsekrävande (upplev det här så får du vara med).

Lite mer ingående kan man säga att vi vill betona följande:

Guds JA kommer före mitt ja.
Först av allt vill vi betona Guds nåd mot oss alla genom att Jesus ger sitt liv för oss och säger JA till att vi får vara Guds barn. Guds handlande för oss kommer före vårt gensvar till honom. Genom vårt ja tar vi emot Guds nåd, hans stora JA till oss.
Båda sakerna är alltså viktiga – men Guds JA är för evigt uttalat genom Jesu död och uppståndelse! Genom vårt ja vill vi lita på den han är och det han har gjort för oss. Vi säger ja till att vara Jesu efterföljare och till att han ska få leda och forma vårt liv.
Ibland betonas vårt ja, vår avgörelse och vår överlåtelse, på ett sådant sätt att gåvan som ligger i att Gud säger JA till oss även om vi tvivlar, kämpar och misslyckas i vår efterföljelse, blir skymd. Risken är då att vi fastnar i ”lagiskhet”, och att vilan i tron, vissheten och glädjen undergrävs.
Evangeliet säger: ”Jesus har gjort allt färdigt för dig. Det får du tro på och ta emot!” Att få tro är med andra ord ett erbjudande. Vi vill tala om tron som en gåva, inte som ett krav.
Vi behöver alltid Jesu kors och förlåtelsen
Vi tror att Gud vill ge oss både förlåtelse för synden och seger över synden. När Guds nåd är central för oss och vi lever i ett beroende av Gud växer vi på ett naturligt sätt. Vi får bli mer lika Guds son Jesus Kristus – vi ”helgas”, som Bibeln uttrycker det.
Det finns stor befrielse i att vandra nära Gud och att vilja lyda Gud. Därför är det viktigt att vi uppmuntrar varandra som kristna att leva heligt och överlåtet. Samtidigt är det evangeliskt att påminna om att vi hela tiden kommer att behöva Jesu kors och hans förlåtelse. Detta är något vi aldrig växer ifrån. Ibland betonas helgelsen och förvandlingen (att vi ska leva som nya och riktiga människor) på ett sådant sätt att Jesu kors och förlåtelsen nästan tappas bort. I praktiken börjar då för mycket att hänga på oss.
En annan fara kan vara att vi talar om Guds standard för våra liv på ett sätt som gör att människor med dåliga eller jobbiga erfarenheter inte kan se kopplingen till sitt eget liv. Detta kan bli utestängande och ge för lite själavårdande hjälp.
Det finns en evangelisk realism som påminner oss om att vi alltid är beroende av Guds nåd. Vi får hela tiden räkna oss som förlåtna – som nya människor i Jesus – för att Gud gör det! Vi får tro på Guds möjlighet att hela och befria oss och återupprätta en livsstil som stämmer med hans vilja och skapelsetankar. Samtidigt är det också befriande att få vara ärlig realist och leva med ett erkännande av att vi är syndare och ständigt behöver förlåtelse. Eftersom Gud räknar oss som rättfärdiga och heliga för Jesu skull, behöver vi aldrig låtsas vara bättre än vad vi är. Vi får vara beroende av förlåtelsen hela vårt liv.
Vi är människor som blivit kristna
Du är en kristen människa. Det låter ju väldigt självklart. Men det är viktigt att tänka på att min utveckling som kristen i grunden handlar om att få bli mer människa, mer lik den person Gud en gång skapade mig att vara. Som någon lite skämtsamt sagt: ”Gör som Gud – bli människa.”
Om man betonar ”det andliga” på fel sätt, finns risken att man tappar bort den mänskliga sidan i tron och blir ”överandlig”. Detta blir oerhört jobbigt i längden, för det stämmer inte med verkligheten. Gud vill använda dig som den du är, med de gåvor som just du har – med de ”minus” som du dras med, och den ofärdiga tro som du har. Det är inte när du är ”färdig” som Gud kan använda dig. Hans styrka kan visa sig mitt i din svaghet. Detta är ett glatt budskap – ett evangelium!
Hängivenhet uttrycks olika
Gud älskar att vi är hängivna för honom. Men hängivenhet kan uttryckas på olika sätt. Man kan vara lika hängiven även om man inte märks, framträder, pratar, jublar, dansar eller gör ”galna” saker för Jesus. Man kan vara lika hängiven på ett mindre ”intensivt” sätt. Kanske på ett mer stilla sätt. Eller ett praktiskt sätt.
Det är insidan och den dagliga efterföljelsen som avgör hur hängiven man är. Ibland kan det till och med visa sig att det som verkade stort utåt hade mindre kvalitet än det som inte såg så märkvärdigt ut.
I en hemgrupp eller ungdomsgrupp är det till exempel en styrka med olika typer av personer. Det kan behövas lite av varje! En bönetyp, en ta-med-nya-typ, en prat-typ, en organisatör, en lyssnare, en skärpt svara-på-frågor-typ, en ta-hand-om-kompisar-typ. Vissa är mer ”hjärna”, somliga mer ”hjärta” och andra mer ”händer” i sin personlighet och utrustning. Olika bakgrund är också positivt. En har starka erfarenheter av en tydlig omvändelse och ett förvandlat liv. En annan kommer från ett tryggt kristet hem och har gradvis vuxit in i tron. En är med i en mer ”häftig” kristen tradition och är van att ”gå på”. En annan känner sig mer hemma i en lugnare, mer innerlig tradition.
I Salt tänker vi att det är viktigt och stämmer med friheten i evangeliet att bejaka hängivenhet hur den än ser ut. Och att olika typer av personer och traditioner kan behöva varandra.
Brinna utan att förbrännas
Gud vill att vi ska brinna för honom. Han älskar att vi satsar oss helt för honom. Men ivern att ge allt för Jesus kan ibland leda fel. Man kan bli pressad att tänka att man måste vittna för alla eller i varje fall väldigt många för att vara en riktig lärjunge. Det kan skapa ett slags prestationsångest som faktiskt ”tar död” både på den egna glädjen och relationen till andra.
Vi får vara både frimodiga och äkta. Man får vara sig själv, vara naturlig, så att man är vittne på ett sätt som stämmer med en själv. Gud vill hjälpa oss att vara brinnande inifrån, på ett avspänt sätt, så att vi inte behöver känna att vi blir pressade till saker som inte håller i längden. Att få brinna för Jesus är också en gåva! Som med den brinnande busken, där Gud visade sig för Moses. Den brann utan att brinna upp.
Upplevelser är inte måttet på hur nära Gud man är
Inom Salt tycker vi att det är viktigt att undervisa om Guds Ande och Andens gåvor. När vi möter den helige Ande vet vi också att man kan få starka upplevelser av Gud. Men det vi vill understryka är att den här typen av erfarenheter inte är tecknet på hur kristen man är.
Ibland händer det att vissa upplevelser betonas så starkt att den som inte har varit med om detta kan känna sig som mindre kristen. Det kan gälla allt ifrån att man känner sorg över att man är en syndare till att man har vissa nådegåvor eller att man har upplevt frälsning eller andedop på ett tydligt och markerat sätt.
Det vi här vill betona är att vår relation till Gud hänger på Guds löften till oss, inte på våra egna upplevelser. Bibeln betonar att tro är att komma till Jesus, att behöva Jesus. Man kan tro på Guds löften om frälsning och evigt liv utan att ha några som helst känslomässiga upplevelser av detta, och det tror vi är viktigt och själavårdande att veta.
Med detta som grund vill vi dock uppmuntra dig att söka Andens gåvor som Bibeln säger, och att ta emot de upplevelser av Gud som han ger dig som en god gåva!
Vad säger våra sånger?
Vi sjunger gärna lovsånger och andra härliga sånger om Gud i vår rörelse. Men vi vill också vara medvetna om vad vi sjunger. Dels kan vi behöva blanda sånger från olika länder och musikaliska traditioner, så att vi får del av den rikedom som finns i Guds kyrka på hela jorden. Vi tycker ju också om olika typer av musik. Det ger en mångfald och en bredd.
Det är också viktigt att sjunga mycket om vad Gud har gjort för oss och om hans kärlek och trofasthet till oss. Det är förstås också riktigt att sjunga om vår kärlek till Jesus och vår vilja att följa honom, men om man har det jobbigt i sitt liv och sin tro får man inte så mycket tröst och hjälp av det. Då kan vi behöva sånger som hjälper till att uttrycka kamp, sorg och tvivel. Men framför allt behövs det sånger som handlar om Guds löften, Jesu kärlek och den hjälp och det hopp som han ger. Vi behöver sånger som hjälper oss att leva, och också en dag dö!
Vi är kallade att vara Guds vittnen – men Gud ser oss först och främst som sina barn
Inom Salt vill vi uppmuntra varandra att vara vittnen för Jesus. Gud vill att vi ska ta konsekvenserna av att evangeliet är till för alla! Det är detta som Salts uppdrag handlar om. Men det finns en viss risk att vi genom detta sätt att tänka kan bli ansträngda på fel sätt. Framför allt är det viktigt att komma ihåg att vi först och främst är Guds barn, och först därefter hans missionärer. Vår första kallelse är att tillhöra Gud och vår andra kallelse är att leva för Gud. Detta är en evangelisk ordning. Tillsammans med Jesus är vi helt förlåtna, Guds älskade barn, heliga och fullkomliga. Hela tiden! Det får vi vittna om!
Kärlek och känslighet i evangelisationen
I iver och hängiven satsning utan vishet och känslighet kan man bränna relationer både till kompisar och andra. Om man är ovis och går på utan respekt och kärlek kan effekten bli raka motsatsen till vad man ville.
I evangelisationen får vi både ta initiativ och vänta på Guds tid. Vi får be om kärlek till dem vi vill hjälpa att finna Jesus och vi får be om Guds ledning i hur vi ska göra. Gud vill hjälpa oss att hitta en avspänd glädje och frimodighet i livet med och för Jesus. Detta gäller också i evangelisationen.
Frimodighet i evangelisationen
Evangeliet gör oss frimodiga! Evangeliet handlar nämligen om vad Gud har gjort och vad Gud kan göra. Väldigt ofta hålls vi i kyrkan tillbaka på grund av rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Vi ser ner på oss själva och vi intalar oss att vi inte duger något till. Vi står under ”jantelagen” som säger: du ska inte tro att du är något!
Men människofruktan och jantelag kan besegras genom Guds kärlek och genom att Gud ger oss tro för vad han kan göra i oss och genom oss. Gud tar sig an oss och gör oss till sina älskade barn. Därefter sänder han oss att dela denna gåva med andra. Som kristna är vi verkligen det största man kan vara: Guds döttrar och söner och dessutom Guds ambassadörer!
Det är verkligen evangeliskt – alltså i enlighet med evangeliet – att vara frimodig! Sann frimodighet gör att vi kan ställa oss i situationer där vi själva inte har full kontroll, eftersom vi tror på att Gud kan göra ”långt mer än vi kan begära eller tänka” (Ef 3:20).
Evangeliets kraft att skapa tro
Inom Salt vill vi ha en stark tilltro till kraften i evangeliet. När en människa som har behov av förlåtelse och nåd får höra evangeliet om Jesus får Guds Ande möjlighet att skapa tro i hans eller hennes hjärta. Detta gör att vi kan slippa prestationsångest när vi vittnar om Jesus. Resultatet hänger inte i första hand på mig. Det hänger på Gud och på hans förmåga att – genom Anden och Ordet – skapa tro.
På grund av vår tilltro till evangeliets kraft kan vi också bejaka det sökande och den tro som ofta finns i en människas hjärta redan innan hon på ett tydligt sätt har sagt ja till Jesus. Vi kan uppmuntra att man funderar och brottas med tron, eftersom vi vet att denna brottning kan vara ett led i att tron blir ens egen och hållbar. Därför kan vi samtidigt stå för ett tydligt budskap, uppmuntra till självständigt ställningstagande och visa respekt och kärlek för dem som väljer en annan väg än vi skulle önska.
Att vara evangelisk är att tro på evangeliets kraft! Och vår tro på evangeliet kan göra oss frimodiga i att dela det vi har fått upptäcka med andra. Gud har välsignat oss med Jesus. Vi vill gärna välsigna andra med Jesus

Ursprungligen skriven av Stefan Holmström
Omarbetad för Salts räkning av Olof Edsinger
Språkligt redigerad av Jonas Nordén

Vad betyder det att vi i Salt vill vara ”lutherska”?

Salt är EFS barn- och ungdomsorganisation och finns i Svenska kyrkan, som har sin teologiska grund i den evangelisk-lutherska bekännelsen. Denna teologiska grundsyn har sina rötter i den evangeliska reformationsrörelse som Martin Luther startade på 1500-talet. Carl-Olof Rosenius förmedlade detta arv vidare i Sverige under 1800-talet och den väckelse han blev ledare för kom att utgöra grunden för EFS. Utifrån den evangelisk-lutherska grunden vill Salt betona följande:

• I enlighet med Svenska kyrkans bekännelseskrifter vill Salt lyfta fram Jesus Kristus som den ende frälsaren (Kristus allena), som genom sin korsdöd och uppståndelse har försonat oss med Gud.

• Frälsningen är en Guds gåva som människan fritt får ta del av (nåden allena).

• Hon får ta emot gåvan genom tro på Jesus Kristus (tron allena).

• Vi betonar också Bibeln som den grundläggande normen för både lära och liv (Skriften allena).”

Salts betoningar gäller även för EFS. Detta betyder inte att man måste ha en luthersk teologi för att vara med i Salt. Som ledamot i riksstyrelsen måste man dock lova att verka i linje med den evangelisk-lutherska läran.