Det är Gud som bär oss –inte tvärtom!

När Jesus hade frestats ute i öknen återvände han till sin hemstad Nasaret. Där gav han sina åhörare en programförklaring för sin kommande verksamhet. Han sa: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att predika befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren” (Lukasevangeliet 4:18-19).

Jag tycker att Jesu ord är så befriande att lyssna till. Detta är alltså vad Gud önskar för oss människor! Att vi ska bli befriade från det som tynger oss, att vi ska få uppleva Guds nåd på djupet.

Väldigt många av oss kämpar med alla de krav som läggs på oss. Det kan vara våra föräldrar eller våra klasskamrater som ligger bakom dem. Eller såporna eller modetidningarna. Eller vi själva. Men poängen är ändå att vi hakar upp vårt sätt att leva på hur vi borde vara, snarare än på hur vi faktiskt är. Kraven dikterar villkoren för våra liv.

Även om vi inte alltid är medvetna om det tror jag att det är väldigt lätt att vi för över det här sättet att tänka också på vår relation till Jesus. Att vi tänker att en god kristen måste vara på ett visst sätt, annars har han/hon ingenting i den kristna gemenskapen att göra. Och så länge vi lyckas med våra liv kanske det här inte behöver vara något större problem. Men det otäcka är att när vi misslyckas i vårt sätt att vara eller handla känner vi oss plötsligt diskvalificerade. Vi vänder Gud och kyrkan ryggen.

När vi upplever det så här behöver vi bli påminda om att kristen tro i grunden handlar om nåd. Det är inte vi som bär Gud, utan han som bär oss! Det är inte vi som behöver gå i döden för honom, utan han som har gått i döden för oss!
När du senast var på ett kristet läger eller en konferens kanske du upplevde att Gud var nära på ett sätt som du inte alltid har upplevt sedan du kom hem. Och om Gud börjar kännas avlägsen är det lätt att man kör fast i sina egna mönster igen – att man glömmer bort det här med att leva ur Guds hand, och i stället börjar fokusera mer och mer på sig själv och på vad man själv klarar eller inte klarar.
Om du känner igen dig i detta skulle jag vilja uppmuntra dig att på nytt börja söka dig till Jesus. Först för att få lämna ifrån dig det som är synd i ditt liv. Därefter för att lägga av dig det som andra har lagt på dig och som du inte behöver bära. Och till sist för att du ska kunna bli förvandlad på djupet, så att ditt sätt att tänka, tala, handla och prioritera stämmer bättre och bättre överens med det som är Guds vilja.

Guds nåd handlar om att det måste vara han som har kommandot i våra liv – att vi alltmer får vara burna av hans kraft snarare än av vår egen. Därför har Guds nåd också en förmåga att förvandla oss, så att vi växer och mognar som kristna. På så sätt får både vår tro och våra handlingar ha sin grund i Guds initiativ. Herren säger: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt” (Matteusevangeliet 11:28-30).

Olof Edsinger
Generalsekreterare för Salt