Gud – på vems villkor?

”Är inte Gud bara en mental konstruktion, något ni kristna har hittat på för att själva må bra?” Den vanliga frågan kanske inte ska avfärdas alltför lätt. En nära vän och jag frågade oss en septemberdag om vi verkligen låter Gud vara den han är, eller om vi tenderar att forma om honom efter våra egna behov. I en individualiserad värld där allt verkar handla om mig – mitt rykte, mitt utseende, mina betyg och mina misslyckanden – är det väldigt svårt att lära känna en Gud som kallar sig Helig. Varför ska någon vara större än jag, varför ska jag frivilligt låta någon annan forma mitt liv?

Om jag bekänner Jesus Kristus som Herre för att han ger mig frid, kärlek och bönesvar blir det väldigt svårt när jag kommer in i perioder av oro, ensamhet och tvivel. Men om jag däremot låter Gud vara den han är, helig, kan jag se att han är alltigenom god även när livet inte riktigt blir som jag har tänkt mig.

När Gud får vara den han är leder det till att fokus, världens centrum, blir något annat än mitt eget jag. Vilken tröst att kunna lita på att han har hela världen i sin hand, inte vi! I Filipperbrevet skriver Paulus om hur Gud verkar i oss för att hans goda vilja ska ske (Fil 2:13). Alltså behöver vi inte anstränga oss för att prestera något, varken inför Gud eller inför människor, eftersom det är Gud som gör jobbet. Att låta Gud definiera sig själv och sätta agendan i våra liv innebär att vårt livsfokus skiftar och vi lyfter blicken till det som egentligen är viktigt. Gud är god oavsett om det går bra för mig.

Det kan ibland verka lockande att tumma på Gud, hans vilja och egenskaper, för att det ska passa oss bättre. Men då spelar vi oss själva i händerna, för i själva verket gör vi rätt i att lämna över Gud-varandet till, just det, Gud själv. Han ensam är helig, god och sann.

Elin Risberg